Matsvinnets matmanifest

Det är en ambitiös målsättning ta sig an en så komplicerad fråga som matsvinnet om man med vill liksom jag, att lära sig förstå dess orsaker och bakomliggande krafter, för de är många och intrikata samband storpolitik och institutioner och annat som verkar för eller emot en hållbar livsmedelsproduktion. För mig är det omöjligt att inte vara intresserad av jordbruk och samhällsutveckling om man är för ett minskat matsvinn. Att vilja ta ansvar för maten, människorna, djuren, naturen och klimatet som många gånger redan drabbas hårt av jordbrukets framfört, och att då dessutom slänga 1/3 av allt som produceras är horribelt och min ingång för mitt engagemang i frågan. Jag är glad att detta även väckt ditt intresse eftersom du läser detta.

Inom ett område med så många komplexa samband som livsmedelsindustrin och alla delar inom värdekedjan som påverkar matens kvalitet och livsförhållanden för dem som producerar den och djur och natur är det i praktiken ofta en omöjlighet vid inköp av många matvaror i en genomsnittlig mataffär.

Därför har jag valt att i manifestet betona några fokusområden som övergripande påverkar många av ovan nämnda problem inom livsmedelsbranschen. Syftet är att inspirera både hushåll och branschens aktörer till att lämna ett mindre avtryck på vår planet genom en mer hållbar matproduktion och matkonsumtion.

Matsvinnets Matmanifest

  1. Köp bra mat! Du blir vad du äter. Om vi köper skrämat så mår vi skräp. Men inte bara vi. Alla som ingår i den kedjan mår skräp. Bönderna och djuren som ingår i primärproduktionen mår skräp respektive får skräplöner förutom någon livsmedelsproducent och andra förädlare och andra ”på toppen” men det är bara för at hen bedriver ett jordbruk/produktionen som är.. ja  skräp! Vi behövs möten och personliga relationer i alla led med så få mellanled som möjligt utmed matens livscykel i syfte att öka respekten för maten och stå emot global prispress, mördande konkurrens och prisrörlighet.

  2. En gemensam målbild. Den ny blocköverskridande livsmedelsstrategi som presenterades vid årsskiftet 2016-2017 hade varit ett lysande tillfälle att sätta upp lite inspirerande visioner av hur Sverige ska kunna ställa tillrätta det som gått fel inom livsmedelssystemen och jordbruket de senaste (många) decennierna. Men tyvärr håller jag med den kritik som riktats mot den för att den har misslyckats med just visioner om vad mat spelar för roll för oss som människor och samhälle och entydigt fokuserat på sysselsättning (vilket dessutom endast sysselsätter 1,2 % av svenskarna idag). Jordbruket, livsmedelsindustrin, makthavare och konsumenter behöver likartade målbild av en mer hållbar jo, en siffra strategin dessutom räknar med kommer minska!). Jordbruksproduktion är politik och människor som strävar efter att göra sitt bästa samt institutioner som delvis stöttar delvis motarbetar dessa jordbrukares intressen. Vi konsumenter är mer desillusionerade och misstroende mot industriell mat än någonsin. Den ena handen måste veta vad den andra gör och varför. Den litar inte på den andra. Den ena t o m misstror varandra. Ingen mår bra av detta. Jag håller med forskare som professorn i miljövetenskap Johan Rockström på Stockholm Resilience Center som säger att ”om vi inte fixar  maten fixar vi inte klimatet.”

  3. Sverige behöver en jordbruksminister.  Sverige behöver ett jordbruksdepartement. En självständig och pragmatiskt person, på en departement som kan jordbruk. En person och en institution som tar ansvar på riktigt för att vi skapar ett långsiktigt hållbart jordbruks i Sverige och vårdar de kärnvärden det står för idag. På köpet kan vi skapa jobb och dela stoltheten och storheten i att vara ännu mer produktiva, etiska och hållbara än vad svenskt jordbruk redan är. Vi har en unik chans. Svenskt jordbruk står för unika värden, vilka måste vårdas och utvecklas. Det räcker därför inte med en landsbygdsminister och en livsmedelsstrategi framtagen för att främja en försvinnande liten andel av befolkningen.  Det behövs människor, de finns och de vill och de kan. Det har Näringsdepartementet missat och nuvarande och tidigare regeringar har varit ungefär lika ruttna på att ta frågan på största allvar. Svenskt jordbruk har genomgått ett till stålbad (och ett par oljebad) under 1900-talet. Vi har gått från att hälften varit sysselsatta i jordbruket till bara drygt 1%. Som man bäddar får man ligga, som man sår får man skörda. Eller inte skörda utan importera maten, vilket vi gör till häften av allt vi äter och dricker. Trots vi har kanske en av världen bästa jordbrukspraktiker, våra jordbrukare, vår teknik och våra naturtillgångar, förutsättningar och ett gynnsamt klimat (även när det ändras) . Och just nu och framöver också en fantastisk möjlighet att ställa om till det mest hållbara jordbruket på jorden!

  4. Öka självförsörjningsgraden till 75%. Sverige behöver öka sin nationella jordbruksproduktionen och minska den nuvarande importnivån (ca 50 procent) till ca hälften i första läget (bör alltså vara ca 25 procent). Skälen är många men det är dels är det sund praktik i tider av ökad global konflikter, handelshinder samt sund hushållningspraktik. Dels minskar det total energiåtgång om vi äter lokalt genom att sparar stora mängde fossila utsläpp som transporter och produktion av långväga transporter annars innebär för ett redan mycket stressat klimat och ekosystem. Det ställer krav på ökad inhemsk livsmedelsproduktion, förvaring/lager/matbanker/livsmedelsreserver och även transporter och stödjande system. I dagsläget klarar sig Sverige bara under en vecka innan butikernas hyllor gapar tomma och inom ett par veckors skulle Sverige få allvarliga problem att försörja befolkningen med mat om vi t ex får en ny oljekris eller påverkas av en omfattande handelsblockad.

  5. Vi har världens bästa bönder, som kan ännu bättre. Sverige behöver välmående och självsäkra bönder som har tid till och intresse av att vårda och förbättra den goda djurhållning och jordbruket som redan finns. Det blir extra viktigt i den tid vi nu lever där marknaderna och konsumtionen är global, priser och klimat växlar och konkurrensen ständigt hårdnar.

  6. Nära och lokalt är bäst i litet och i stort. Småskaliga producenter bör få de stöd de behöver för att samarbeta genom t ex inköps och producentföreningar för att klara sig i den hårda globala konkurrensen.

  7. Teknikförsprång och marknadstillgång. Vi behöver fungerande marknadsplatser och upplysta konsumenter köper hållbar livsmedel till ett försäljningspris som är tillräckligt för att en liten till medelstor producent ska kunna försörja sig utan orimlig riskbörda och arbetstid. Vi behöver som samhälle och konsumenter stötta lokala livsmedelssäkerhet via att stötta lokala bönder, nya affärsvägar som skär bort mellanled och som gör att bönder kan leva gått på sitt artbete.

  8. Minska fossilberoendet och korta ner transporterna. Vi behöver korta ner transport- och distributionsvägar och stimulera regional livsmedelssäkerhet också av klimatskäl, för att de ger fler jobb, på den landsbygd som så väl behöver dem liksom i tätortsnära och urbana lägen. Det minskar vår energianvändning, klimatpåverkan, riksexponering och stärker våra olika regioners konkurrensförmåga, sysselsättningsgrad och skapar en regional matidentitet.

  9. Kräv ansvar och ta ansvar. Vi behöver konsumenter som aktivt använder sin kunskap genom medvetna inköpsbeslut på livskraftiga handelsplatser. Hushåll, liksom producenter, försäljningskanaler – alla behöver ta sitt eget och helst också ett kollektivt ansvar för att minska matsvinnet. Allt du behöver veta finns på den här sidan. Men vanor dör långsamt. Hur handlar man utifrån egen plånbok, hjärta och mag? Hur handlar och äter du idag och imorgon? Vilken påverkan har du och hur kan du minska den dåliga och öka den goda påverkan?

  10. Dagens barn är morgondagens planetförvaltare. Vi behöver barn som i ung ålder har naturliga och positiva associationer till matlagning och jordbruk och som förstår grunderna i varifrån maten kommer. Låt den förstås och ta del av naturen på ett ärligt och aktivt sätt så löser de det vi eventuellt inte löst till dem. För som det sades när generationsmålet myntades 1987 av FN, vilket har format svensk miljöpolitik via de nationella miljökvalitetsmålen: ”Målet innebär att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.” Generationsmålet utgår ifrån att inom en generation efter det att det satts av den s k Brundtlandkommissionen (WCED,1987) ska det vara nått, d v s år 2020. Spoiler alert: det går inte så bra..

Dela
Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *