Fakta

Vad är matsvinn?

Matsvinn definieras som livsmedel som hade kunnat konsumeras eller säljas om det hanterats annorlunda. Mat som slängs i onödan helt enkelt. Men det är förstås inte så enkelt vilket de här texten bevisar.

Så vad menar vi i dagligt tal när vi pratar om matsvinn? Det beror förstås på vem man frågar. Här följer några möjliga exempel:

  • Många privatpersoner tänker på matsvinn som matvaror (inklusive dryck, men det tycks inte lika många vara medvetna om) som man slänger när en matvara passerar bäst-föredatum och ”måste slängas” och när man fått mat över som sedan förvarats vid fel temperatur eller för länge i kyl/frys för att man sedan ska vilja äta den.
  • För professionella såsom inköpare, kockar, restaurang- och köksanställda, butiksansställda m fl handlar det ofta om bristande tid eller rutiner och planering.
  • Vid sortering i producerande led försvinner absurda mängder (400 000 ton enligt Jordbruksverket) råvaror dessa siffror talas det inte ens om.  Vill man med egna ögon ta del av den kalldusch det innebär rekommenderar jag filmen Just Eat it – a food waste story , som har funnits (finns för undervisningssyfte?) på UR.se, under namnet Sopor på menyn, vilken jag också recenserat, se trailer här) eller att man läser boken Svinnlandet.
  • I distributionsledet handlar det om att en kylkedja kan brytas och man tvingas då enligt gällande regelverk att slänga maten. Det kan också handla om en uppfattning om ”vad kunderna vill ha” som kan innebära att estetiska skäl och andra skäl vägs in.

Kritik mot definitionen

Fakta om matsvinn – en kritisk analys

Det hittills dominerande analysen från branschen har därför felaktigt varit att:

Den absoluta merparten av matsvinnet uppstår hos hushållen. Det är konsumenternas fel och det är upp till konsumenterna att förändra sina beteenden.

Det främsta problemet med det påståendet är att det inte går till botten med det ett systemfel som råder. Statistiken som liknande påståenden baseras på kommer från SMED, som på uppdrag av Naturvårdsverket. Informationskampanjer grundar sina råd. Det finns också tydliga tecken på att det finns underdrifter av mängden matsvinn som uppstår inom övriga delar av livsmedelsindustrin. Därmed överdrivs också konsumenternas skuld och ansvarsbörda. Vi som konsumenter har förvisso en stor skuld och anledning att jobba för #nollmatsvinn men debatten behöver nyanseras. Därför behövs t ex Matsvinnet.se!

Svaret på vad som är matsvinn, hur omfattande det är, var det uppstår  är komplicerat och mångbottnat. I den breda debatten i media nöjer man sig ofta med en aspekt, inte sällan den ekonomiska besparingen av att minska matsvinnet och med att vi konsumenter orsakar merparten av svinnet som uppstår i samhället. Det är en allt för endimensionell bild och förklaring och den bör kritiskt granskas. På senare tid har den med rätta ifrågasatts av bland andra Tristram Stuart, undertecknad och i den föredömliga boken Svinnlandet skriven av Andreas Jakobsson.

Inom hela livsmedelskedjan finns många led där matsvinnet uppstår. Man kan prata om att det som uppstår i den s k primärproduktionen[1] dels som produkter men även budskapet om att det ens existerar. SMED och Naturvårdsverket uppger alltså på sidan 6 i Matsvafallsmängder i Sverige (Naturvårdsverket, 2012) i att inget svinn finns inom jordbruket och fiskerinäringen är en närmast absurd osanning.

Så inte nog med att stora mängder fisk, kött, mejeriprodukter, spannmål, sallad, frukt, bröd, rotfrukter osv inte kommer till konsumtion utan kasseras eller istället blir till djurfoder eller eldas upp i utan de ”fakta” vi serveras klumpar inte ihop dessa till en bransch och jämför det samlade värdet med hushållen – för om de gjordes skulle en annan bild framkomma. Nämligen den att hushållens matsvinn inte är störst. Istället är det livsmedelsbranschens som står för det största svinnet.

De offentliga data som kommuniceras och alltid refereras till är alltså att betrakta som den bästa gissning som institutioner förser oss med. Se det alltså som en fingervisning, ingen sanning.
För även om vi i Sverige är osedvanligt bra på att mäta matsvinnet (liksom föra statistik  över så mycket annat ) – så döljs en stor del för oss. Delvis för att det är svårt att mäta men delvis också för att starka intressen inom livsmedelsbranschen inte vill dela sig av sitt svinn på ett transparent sätt, så som t ex Tristram Stuart propagerat för att de borde även i Sverige.

Så ställ krav på våra politiker att kräva en effektivare livsmedelsproduktion och en transparens inom branschen. Använd och dela Matsvinnets matmanifest med dem till att börja diskussionen!

Vad är inte i matsvinn?

Kortfattat är matavfall inte matsvinn. Matavfall definieras som oätliga delar av maten, som skal, kärnor, köttrester/ben som inte anses som människoföda.

Vad kostar matsvinnet?

Det korta svaret: definierat i ekonomiska termer, om man ska tro på Naturvårdsverkets data (se ovan), så motsvarar matsvinnet i ett genomsnittligt hushåll om 4 personer ca 6 000 kr årligen.
Det mer sanna svaret: kostnaden för samhället överstiger denna siffra mångfalt sett till ekonomi men också på så många andra sätt. Vi överutnyttjar naturresurser bortom bristningsgränsen, vi utraderar och utmanar den biologiska mångfalden och rubbar de klimatologiska naturlagar som påverkar vår välfärd redan idag. Troligen har vi bara sett början av denna utveckling, eftersom vi är 2 miljarder människor idag som elver efter den levnadsstandard som vi gör i Sverige. År 2030, bara drygt 10 år bort, är det fler än 5 miljarder som kräva samma standard och typ av mat som vi äter. Det är totalt ohållbart och riskabelt. Mänskligheten har försatt oss i ett läge där vi för första gången hotar vår egen välfärd genom vår bristande effektivitet inom livsmedelsindustrin. Naturlagar sätts ur spel. Hot om konflikter och naturkatastrofer följer på detta. Vad är det värt, i pengar och med andra måttstockar räknat?

Vilka effekter har matsvinn på miljön?

  • Livsmedelskedjan står för ca 25 % av våra utsläpp av fossila växthusgaser och är därmed en av de starkast påverkande orsakerna till den globala uppvärmning som utgör det mest allvarliga hotet mot mänsklighetens hälsa, trygghet och livskvalitet under innevarande sekel. Ovanpå det är jordbruket en av de kategorier bland utsläpp av CO2-ekvivalenter[2] som Jordbruksverket spår kommer ha svårast att minska sina utsläpp i förhållande till andra kategorier. Ett troligt scenario är vad vi äter och dricker kommer vara den enskilt största orsaken till vår klimatpåverkan som individ och global kraft runt år 2040.
  • Fortsatt bristande respekt för råvaran vilket i en ond cirkel ökar matsvinnet och påverkar nedanstående.
  • Ekologiskt utarmning, vilket är ett av de största hoten mot vår planet
  • Övergödning (som är i runda slängar 30 % större än den skulle behöva vara givet matsvinn om ca 30%) är ett av de största problemen i vårt närområde och kommer till största delen från jordbruket och djurhållningen och har hittills slagit ut stor del av fisket av torsk och andra fiskerinäringar i Östersjön och hotar anda sjöar och hav.
  • Giftiga utsläpp från jordbruket och djurhållningen står också för
  • Ansträngda vattenreserver: Jordbruk är extremt vattenkrävande
  • Markanvändning: jordbruket upptar t ex ca 6,5 % av Sveriges totala markareal är jordbruksmark.

Vad kan vi som konsumenter göra?

Ansvaret ligger hos oss alla men eftersom mina läsare huvudsakligen är konsumenter och även branschfolk också är konsumenter kommer här ett par råd till oss som privatpersoner.
Genom att först vara ett gott föredöme kan man därefter påverka andra. Klimateffekter är resultatet av allt vi gör, vaken liksom sovandes, resandes, ätandes – allt ger ett avtryck.
Du kan alltså göra mycket och det du gör kommer göra stor skillnad.

Om du vill veta mer kontakta mig eller boka en tid att lyssna på mer fakta, tips och inspiration.

Våra ekologiska fotavtryck ohållbart och består till ca 25 % av maten vi äter & slänger

Som konsument lämnar vi mycket stora och, i Sverige, faktiskt helt ohållbara ekologiska fotavtryck. Faktum är att vi tillhör de 5 läder i världen med störst ekologisk fotavtryck! Detta trots att vi länge varit framstående inom miljöarbetet, med energieffektiviseringar och en stor andel förnyelsebara energikällor. Vi förbrukar ändå i genomsnitt ca 8 ton CO2e (2) i Sverige idag. 2050 måste vi förbruka max 1,5 ton om vi ska kunna nå klimatmålet och hålla oss under 2-gradersmålet. Det är snabbare än vi någonsin lyckats med något liknande genom historien. Det finns alltså ingen tid att förlora. Vi måste aktivt och villigt själva sänka våra utsläpp med ungefär 10 % per år. Detta kommer inte sköta sig självt genom effektiviseringar i industrin. All form av teknikoptimism är kontraproduktiv i detta läge. Vi kommer effektivisera, men det är medräknat i kalkylen. Vi måste aktivt ändra våra levnads- och konsumtionsmönster.

Om resten av världen skulle leva och konsumera som genomsnittssvensken så hade vi behövt 4 jordklot.

Mät därför ditt personliga avtryck här (IVL Svenska Miljöinstitutet) eller här (WWF). Och börja förändringen idag!

Att minska matsvinnet är ett förhållandevis ”enkelt” sätt att minska sitt totala avtryck. Det märks snabbt en tydlig skillnad på både det ekonomiska kontot och karmakontot. Dessutom blir det lätt blir en rolig vana att tävla om vem som lyckas med #nollmatsvinn!

Livsmedelsindustrin står för ungefär en fjärdedel av ditt totala ekologiska fotavtryck. Låt minskat matsvinn bli din genväg till ett mindre avtryck och ett par rejäla kliv mot en mer hållbar värld.

Om du sedan dessutom lever i ett energieffektivt hushåll, i ett inte jättestort (eget)  hus, cyklar och åker mycket kommunalt och mindre bil och flyg, köper färre och miljömässigt bättre produkter och behåller dessa längre istället för att köpa nya oftare, samt äter mindre kött och mer vegetabilier så har du kommit en lång väg. Nivån du ska sikta på är 1,5 ton. Kommande generationer lär tacka dig för det eller rent utsagt kräva det! Nedan är resultat av mitt avtryck, enligt WWF. Men jag har bestämt mig för att sälja familjens bil och gå med i en bilpool och resa mycket mer med elcykel vilket troligen kommer halvera mitt avtryck.

2,85 planeter. Det verkar ju helt ohållbart.:? Just det..

2,85 planeter. Det verkar ju helt ohållbart..? Ja, just det..

[1] Med primärproduktion menas odling och skörd av vegetabilier, mjölkproduktion, äggproduktion, uppfödning och produktion av livsmedelsproducerande djur före slakt. Jakt, fiske och insamling av vilda produkter, som bär och svamp, musslor och kräftor omfattas också.

[2] Växthusgaser omräknat till koldioxid-ekvivalenter (innebär CO2 = 1).

Dela
Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this page