Bästföre-märkningen är död

Flickr: ”Rotting Peach Moldy August 30, 20113” by Steven Depolo used under CC BY 2.0. Cropped from original.

Spoiler alert: Bilden på den ruttnande persiskan har väldigt lite att göra med det här inlägget. Häng med, den som läser klart denna bloggpost får en rolig avslutning och nya insikter, som kommer att få tiden innan du började läsa inlägget att kännas möglig.

Nätverk och dubbla budskap

Jag är med i ett nätverk som heter SaMMa vilket är en samma(!)nslutning av matsvinnsmotståndare i en varierad grad av engagemang, yrke, sysselsättning, bakgrund och inrikting. Det är folk från företag, organisationer och myndigheter, små entreprenörer som jag själv, företag, organisationer, myndigheter och departementet.

SaMMa som nätverk föddes ur det förra regeringsuppdraget mot matsvinn, som sträckte sig tre år mellan 2013 och 2015 (den intresserade kan ta del av denna slutrapport).

Nätverket lever vidare som tur är och har fått förnyat och utökat förtroende i det nya regeringsuppdraget om att minska matsvinnet, vilket inte är någon jättesatsning med en budget på 7,5 Mkr över 3 år. Nätverket träffas ett par gånger per år och består alltså av en salig blandning av folk som på olika sätt, ideellt eller som privatanställda entreprenörer och representanter från livsmedelsindustrin, statsanställda och tjänstemän. Vissa har matsvinnet som sin hjärtefråga, andra är engagerade men lyfter också lön för helt andra saker än att motverka matsvinn.

Det är ett utmärkt forum och nätverk som jag uppskattar att vara en del av. Av olika skäl har också det senaste regeringsuppdraget till stor del förlitat sig på EU-initiativ, privata initiativ och inte minst: SaMMa-nätverket som expertpanel och rådgivande part. Gott så!

Bästföre är elefanten i matsvinns-rummet

Varför berättar jag detta i en post med rubriken ”Bäst-före märkningen är död”? Jo för att samordnande inom SaMMa och faktiskt också ansvarig myndighet mot matsvinn är ingen mindre än Livsmedelsverket. Och häri ligger ett problem. Jag vet att det finns flera personer på den myndigheten, liksom de andra två ansvarig myndigheterna, Naturvårdsverket och Jordbruksverket, som är dedikerade till att minska svinnet och som vill väl. Men, och här kommer ett väldigt STORT men, otvivelaktigt är det så att man sitter på dubbla stolar här när man med den ena handen ansvarar för och har infört datummärkningen som sådan och med den andra bedriva informationsarbete på en hemsida där man vill att samma personer (alla) INTE (blint) ska lyssna på de ”råd” som datummärkningen innebär. Vi förväntas alltså INTE lyssna till det som myndigheten skriver på förpackningen…

Ursäkta min rättframhet men Livsmedelsverket och de andra myndigheterna kan aldrig med sina rapporter, bloggposter eller ens alla pengar i Rosenbad, motverka kraften i en miljard förpackningar som skriker ”Släng mig!” trots att det i 9 fall av 10 är helt galet. Att slänga utifrån en förpackning kan tyckas dumt men är  ett invant beteende särskilt vanligt inom vissa generationer, sedan flera årtionden. Jämför den kraften med hur många som nås av inlägg på Livsmedelsverket.se och i en rapport. Ja ni förstår..

Förlåt men det är så urbota korkat att jag blir helt matt! Hur kan vi tillåta denna dårskap att få fortsätta? Det är lite som att hålla fram godis till barn eller hundar för att sedan dra bort den när de försöker smaka, i brist på bättre liknelse.

Problemet är också att myndigheterna inte har insett, eller inte bryr sig tillräckligt, om att under de tre korta år som det nya matsvinns-uppdraget löper, så kommer inte en enda bestående minskning avseende matsvinnet att inträffa, om inte också betydande krafttag sätts in. Om inte annat borde regeringen, myndigheterna och samhället vara intresserade av att hushålla med våra resurser. Och vi som betalar för detta slöseri med våra skatteintäkter, borde berätta för dem att de ska prioritera matsvinnet genom att verka för en ny datummärkning.

Bästföre-märkningen (datummärkningen) är obegriplig även som koncept för stor del av konsumenterna som därför slänger för att ”vara på den säkra sidan”. Detta hellre än att lita på sin syn, smak och lukt. Som evolutionen gett dem helt gratis under årmiljonerna. Därför kan Livsmedelsverket, jag och alla andra skrika oss hesa, konsumenters beteendeförändring går bevisat långsamt. Vi kommer inte nämnvärt ändra vårt ”bästföre-mentalitet” av dagens insatser eller med nuvarande struktur.

Gör som jag säger inte som jag gör?

Det är tydligt att datan också vad gäller matsvinns-mätningarna som talar sitt tydliga språk: vi kommer inte lösa detta med pekpinnar och bloggposter. Så alltså kvarstår att det måste börja kosta socialt och ekonomiskt kapital att slänga mat. Det ekologiska kapitalet ”betalas” redan, av någon annan 🙁
Stå upp för en äkta svensk hållbarhet och framtida fossilfri, resurseffektiv, smart värd som hushåller med det viktigaste vi har, fundamentet för vår civilisation: jordbruket.
Lös detta politiker och makthavare, tjänstemän och andra förtroendevalda. Gör det gärna med hjälp av piska och morot (motsvarande bonus malus-systemet) och genom att dela detta inlägg och att begära att vi i nästa regering kräver en ansvariga jordbruksminister.

Framgångar och motgångar inom matsvinnsprevention i EU och Sverige

Mycket bra arbete görs inom EU för att motarbeta matsvinnet. Projektet Re:fresh är det nuvarnade samlingsprojeketet mot matsvinn. EU-komissionen samlar sitt och ländernas arbete här. I länder som Belgien, Danmark England, Frankrike, Italien, Norge har matsvinns-frågan nått politiskt högsta nivå  vilket gör att jag tänker:

Jaha, och hållbara (?) Sverige då? Nu är det dags att Sverige tar på sig ledartröjan som matsvinnsmotståndare om vi menar allvar med ambitionerna att bli fossilfria.

EU har satt upp som mål att nå det av FN:s 17 hållbarhetsmål, kallade SDG:s (Sustainable Developmnet Goals) som har direkt med halverat matsvinn: SGD nr 12.3, innebär en målsättning inom EU om att halvera matsvinnet i konsumtions och butiksledet till 2030. För att uppnå detta har kommissionen i sin handlingsplan kring cirkulär ekonomi tagit fram ett åtgärdspaket. Det är bra men det är återigen bara en målsättning. Därför borde vi kräva att den ska bli obligatorisk. Detta har jag kampanjat för tidigare.

Vi behöver kunna kravställa på våra förtroendevalda i Rosenbad, i kommunerna och inte minst i Bryssel (dit kampanjen riktat sig) om att göra målet till ett obligatoriskt mål. Det har hittills misslyckats. Syftet att göra det obligatorisk är helt enkelt att:

Det finns ingen chans att vi kommer lyckas annars. Ta mitt ord för det. Men lita också på att någon företag, organisation eller ansvarig myndighet kommer göra felaktiga tolkningar av knapphändiga data och påstå motsatsen. Man kommer säga att matsvinnet minskar någonstans. I tider av dåliga nyheter och oro kommer det fortsätta lyftas fram glädjekalkyler baserade på felaktiga siffror för att ”bevisa” påståenden om minskat svinn.

Välstånd och motstånd

Eftersom matsvinnet är tätt korrelerat till ett ökat välstånd och alla alltid vill ha/kräver mer välstånd, mer tillväxt, mer utveckling (på en planer med begränsade resurser..) så finns det en intressekonflikten här. Vad får stryka på foten vid valet mellan kortsiktig försäljning, ökad tillväxt och minskat matsvinn tror ni?

Jag som verkat mot matsvinnet och bevakar hur dessa frågor behandlats i styrelserum, i myndighetsutövning, i branschen, i hushållen och i samhällen överlag, är nu fullt övertygad om att:

Vi kommer inte att få bukt med problemet och lyckas halvera matsvinnet (enligt SDG 12.3) och därigenom minska belastningen som det innebär för miljö, klimat och samhälle, utan att också göra målet om halvering av matsvinnet bindande.

Vägen framåt

Därför förelår jag några som det så vacker och passande brukar heta, lågt hängande frukter:

  • Gör SDG 12.3 till ett obligatorisk mål inom EU
  • Se till att EU-komissionen ger ett konkret uppdrag för att revidera datummärkningen.
  • Inför individuell avfalls taxa i alla nybyggda fastigheter med start senast 2020. Det ska kosta att kasta mycket hushållsavfall liksom det gör/bör göra/kommer göra med dricksvatten.
  • Se till att matavfallet och matsvinnet belyses lika mycket** i det reviderade avfallsdirektivet för 2018-2023
  • Kräv av handeln och restauranger att de frivillig regler som finns om matdonationer av säkra livsmedel blir obligatoriska. Tillräckligt många organisationer och appar finns nu som kan hjälpa.
  • Skapa en ny, öppen matsvinnsplattform för bransch och konsumenter så att jag på sikt kan lägga ner Matsvinnet.se 😉

Två saker som jag vill särskilt lyfta upp och repetera som viktiga är:

  1. Bästföre-datummärkningen måste förändras i grunden. Allt mer talar för att den spelat ut sin roll som sådan och bara leder till matsvinn i onödan genom Idioti Robotis (även känt som Orefleekterande Oönskvärt Ohållbart betende).***
  2. Mätning är alla förändringars urmoder. Inför obligatorisk mätning av matavfall och matsvinn i alla led och gör datan transparant tillgänglig ”för all”. Börja med handeln där 3 kedjor står för 87  % av all dagligvaruhandel  så att en kedja gör rätt så kommer det få väldigt stor påverkan. Ta därefter offentliga måltider där det är den enskilt största ”kunden” i Sverige (motsvarande 1 Mdr per år) och där staten kan agera kravställande och påtryckande.

Det här blev något av ett brandtal och en fortsättning på mitt Matmanifest troligen för att jag börjat tröttna på ord (andras och mina) och löst grundade påståenden om minskat matsvinn, utfästelser utan bindande eller tvingande moment. Jag vill höra mindre vackra ord och se mer konkret handling! Nu rör vi på påkarna köttberget!

Flickr: ”Meat” by Nikko Portillo used under CC BY-NC 2.0. Cropped from original.

* Fossilfritt Sverige jobbar med regeringsuppdraget att Sverige ska bli en av världens första fossilfria nationer.

** Idag nämns ”matavfall” 18 gånger och matsvin bara 1 gång (och då helt utan överraskning är det konsumenterna som lyfts upp/pekas ut igen) i detta styrdokument.

*** Till och med tidningar som The Economist och SvD Näringsliv och Dagens Industri (lämpligt nog tog in min tips häromsisten) propagerar mot matsvinnet eller för att citera The Economist från 29 april:

In Europe households are responsible for more than half of the 88m tonnes thrown out each year. Labelling only seems to confuse matters. According to a study conducted for the European Commission last year, less than half of those asked knew what “best before” labels actually mean

 

 

Dela
Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *