Foodwastegate

Jag upphör inte att förvånas över att konsumenterna i debatten ofta utmålas och skuldbeläggs vilka som ”de värsta matsvinnarna”. Det stämmer inte med min bild av verkligheten och jag vet att många stället sig frågande till att de skulle slänga ca 45  kilo mat i onödan,  vilket de officiella siffrorna säger. Men matsvinnet är helt klart större i våra hushåll än vad de flesta hushåll och personer är medvetna om och kanske vill kännas vid. Jag tror skälet till det är att:

  • Nästan inga mäter (väger) sitt svinn, vare sig privatpersoner eller organisationer. Gör man inte det vet man egentligen ingenting, man bara gissar. Alla är inte intresserade nog skaffa utrusning för att väga, men i princip alla i Sverige kan samla in matavfallet vilket är ett bra första steg. Att känna vikten på påsen varje gång man slänger och se högen som hade gått att ta är en viktig praktisk handling. Och ett frö till förändrade beteenden. 73 % av Sveriges kommuner samlar in matavfall till biologisk återvinning. Det borde vi alla göra, förutom att minska svinnet innan det hamnar i påsen.
  • Vi räknar inte in det flytande svinnet (så som det gör i statistiken) som är ungefär lika stort som det fasta. Att exempelvis en ”kaffeslatt” räknas som matsvin kan låta konstigt, men faktiskt så är det inte konstigt alls*.

Slutligen så är det bevisat kontraproduktivt att skuldbelägga män iskor. Alla vill ha verktyg och incitament att minska svinnet. Det ska vara ”lätt att göra rätt” som det så populärt heter. Om vi ska lyckas halvera matsvinnet till 2030 måste alla hjälpas åt. Och vi måste ta i från tårna!

Den som är utan skuld kastar den första stenen

Med detta inlägg verkar det som om politiker (Europeiska Rådet) försöker smita undan ansvaret. Varför och vem som påverkat dem kan man bara spekulerat i men EU:s lobbyister är effektiva och starka, inte minst inom jordbruk och livsmedelsindustri.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana ugglor i mossen här eftersom EU-kommissionen redan klubbat förslaget och då vi har ett mål om halverat matsvinn längs alla delar av livsmedelskedjan (genom FN:s hållbarhetsmål 12.3). EU har satt upp ambitiösa mål och handlingsplaner. Nu är det verkstad  som gäller.

Det är nu vi säger stopp, det är upp till oss att skriva under och dela detta inlägg. Så vad väntar du på, gört’ ba!

Detta är ett tydligt bevis på det skeva konsumentfokus som finns när vi diskuterar var matsvinnet uppstår. Därför tycker jag ni ska göra mig sällskap och skriva under den namninsamling som föreningen This is Rubbish, ett Londanbaserat initiativ driver.

Såhär skriver Martin Bowman bakom namninsamlingen om uppropet:

In March, we had a huge victory – the European Parliament voted overwhelmingly in favour of farm to fork targets to halve EU food waste by 2030!

Now the final agreement is being thrashed out in negotiations between the European Parliament, Council and Commission, and everything’s at stake.

We’ve just heard that the European Council are now trying to delay the food waste targets being set at all, and if they are set, are trying to let businesses off the hook and focus the targets on consumers. This would be disastrous. The clock is ticking as the negotiations are set to end in October. The Commission urgently needs to stand by the Parliament to ensure the Council don’t get the upper hand.

Foodwastegate

Kontraproduktivt skuldbeläggande

Detta med skuldbeläggningen är att använda matsvinnet som slagträ i debatten. Vem är bäst på matsvinn? Inte vet jag, men det är bra mycket bättre ingång än vem som är sämst på det (har mest matsvinn). För mig framgår tydliga kontraster mellan hur man skriver och säger en sak men  ifrån stolta direktiv och deklarationer men vi står och stampar på. svenska och andra regeringar och kommissioner i informationskampanjer lagt skuldfrågan och nu igen gör samma sak. Det finns förvisso många bra och behjärtansvärda företagare, organisationer och en del kommuner och föreningar som på olika sätt minskar matsvinnet. Men mycket pekar på matsvinnet nu håller på att bli ett sätt att tvätta sin smutsiga buk. Det är dags att ta bladet från munnen och kalla det vi bevittnar för vad det är, ett #foodwastegate. Vi måste inse att det inte är en slump att vi som konsumenter porträtteras som boven i dramat.

Bäst i klassen – om vad som krävs för ett halverat svinn

De länder som kommit längst i att jobba mot matsvinnet är troligen England (Wrap) och Norge (Matvett) har strategiskt hållit på i ett tiotal år. De har båda lyckats minska svinnet med ca 10% i respektive land totalt sett på tio år.. (!). Den som kan räkna och kan lite om frågan inser snabbt att ett halverat svinn, i alla delar av livsmedelskedjan till 2030 (om 12 år) kräver minskningar om ca 7 %  av svinnet per år. Förutsatt att alla bidrar lika mycket. Och tt vi mäter. Vilket vi inte gör idag i stor del av branschen. Exempelvis vet ingen hur stort livsmedelshandlarnas svinn är idag, för de vill de inte berätta, vilket jag klagat på återkommande och debatterat om.

Ifrågasätt, skriv under, ställ krav på dina förtroendevalda, livsmedelshandeln, familj, vänner och dig själv. Det kan aldrig vara rätt att slänga mat som inte är matavfall!

5 thoughts on “Foodwastegate

  • 17 september, 2017 at 12:37
    Permalink

    Att minska matsvinnet är givetvis ett gemensamt ansvar av hela livsmedelskedjan, från åkern ända in till konsumenternas matbord. Jag håller inte riktigt med dig att industri och butikers stora matsvinn inte uppmärksammas i Sverige, om än kanske inte tillräckligt. Bland annat har Jordbruksverket genomfört flera studier där man studerat var matsvinnet uppkommer för en rad livsmedel. Den senaste siffran jag såg är att matsvinnet i primärproduktionen, svenskt jordbruk, uppskattas till hela 400 000 ton. Statistiken du hänvisar till på din blogg är från 2012. Till detta kommer förstås allt svinn i produktion och livsmedelskedjan av importerade varor. Där pågår också forskning i Sverige och internationellt. Att det arbetas för att förändringar ska ske inom EU när det gäller skrivningar kring målet 12.3 om matsvinn i Agenda 2030 är förstås mycket olyckligt.

    Reply
    • 17 september, 2017 at 14:32
      Permalink

      Glad och övertygad om att vi är i samma båt om att det behöver kraftåtgärder och att det inte är lönt att skicka skulden alltför mycket (jag hoppas att jag inte gör mig skyldig i det i inlägget ovan).
      Jag inser att jag måste förtydliga på faktasidan varför jag inte har 2016-mätningen på den. Troligen också lägga upp den men med ett antal brasklappr som jag utvecklar nedan.
      Jag har inte 2016 års mätningen på faktasidan eftersom den mätningen är den som använts för att påstå att vi minskar svinnet mellan 2012 och 2016 (Naturvårdsverket rapport 8765) vilket jag inte tror på. Det är heller inte enligt Naturvårdsverket själva men alltså främst mig jämförbara. Varför inte undrar få en oinvigde det blir lätt väl tekniskt men i korthet har de att göra med att man använt olika faktorer att räkna om och ut svinnet, blandat svinn och avfall, blandat självrapportering med vägning osv, olika antal plockanalyser, intervjuer och olika många enkäter. T ex har man olika omräkningsfaktor till rapporten för 2012, tror jag, för andel av matavfallet som kom från hushåll respektive kommunal och näringsverksamhet mm. Och inte minst så hade man varken få eller 2016 räknat med de 400 000 ton i primärproducent-ledet, som du och jag gör (från Jordbruksverket) utan istället 98 000 ton (Jordbruket 2016). Den siffran tror jag inte en sekund på, att vi skulle minskat svinnet (skörd, bifångst mm) till en fjärdedel på 3 år är helt enkelt orimligt. Om mätningarna alltså datan i sig därmed från 2014 (publicerad 2016, se ovan) inte stämmer vill inte jag dela den som påstår att vi minskar svinnet. Det lär vi få veta mer av senare i år eller hur?
      Dessutom är mätningen, trots att det är den bästa vi har dels baserad på självrapportering för butiker (som vi vet inte rapporterar allt matavfall eller matsvinn dom det, utan som övrigt avfall) dels är det ett litet antal plockanalyser och faktiska vägningar/mätningar. Medan man mätt mer hårt rapporten visar däremot tydligt mer tillförlitlig data från Avfall Sverige att matavfallet inte minskar, det ökar, från 127 kg /person och år 2012 till 134 kg/person och år 2016. Det ser vi även på Avfall Sveriges totala volymer av hushållsavfall, vilket gör att vi inom kort kommer få problem att hantera alla sopor, särskilt om vi ska fortsätta importera och elda sopor från utlandet såsom vi gör, och slår oss på bröstet för.. Sedan var mätningen för 2012 baserad på att industrin själva rapporterar korrekt eftersom man inte mätt och dessutom bara tagit in data för matsvinn inte matavfall. Där ligger en stor felkälla. De har med säkerhet (fråga vem som helst som jobbat i matbutik eller på industrin/producenter, eller fråga en containletare, dumpstrade diver..) rapporterat ett mycket lägre värde matsvinn än de egentligen har. Om man vad gäller industrin utgår ifrån att andelen/faktorn matsvinn av matavfall är samma som i övriga så borde det värdet räknas upp med en faktor att dividera 171 0000 ton med 0,3 (30% svinn) = 570 0000 ton. Tillsammans med svinnet från primärproducenter på 400 000 ton var industrin sammanräknat värre bovar än konsument redan 2012. Hade man gjort den beräkningen och satt in lika mycket insatser för att rätta till industrins (jag inkluderar allt annat än hushåll i det) hade de senaste årens kampanjer och kommunikation i media sett helt annorlunda ut. Jag menar att detta bara är ett till exempel på att vi som konsument ska fås att rädda världen genom hållbar konsumtion, minska svinnet, rädda klimatarbetet osv.
      Jag är övertygad om att industrin i mätningen som utkom 2016 fortsätter att inte rapportera sitt svinn korrekt via själrapportering.
      Pust, jag sitter lite illa till med det är vad jag kan skriva där jag är i Linköping på mässa just nu 😉 Vi hörs!

      Reply
  • 17 september, 2017 at 12:40
    Permalink

    Ge gärna exempel på när konsumenter utpekas som ”boven i dramat”. Vi slänger alldeles för mycket mat, men tycker knappast att vi i svensk debatt får bära hundhuvudet – eller?

    Reply
    • 17 september, 2017 at 14:19
      Permalink

      Jo jag tycker verkligen att stor del av debatten drivits av detta, baserat på rapporten som jag menar förenklat, hittat en huvudsakligt skyldig, och kommunicerat det i stort sett varenda gång det rapporterats så är det att hushållens svin som rapporterats. Listan är får lång för att göras men ett exempel ska du såklart få; http://www.extrakt.se/livsstil-och-konsumtion/svenska-hushall-tillhor-de-varsta-matkastarna/ Kanske har du och jag som också har kollat på industrins olika delar också det perspektivet. Men detta är intressant,vi/det borde göra en stor studie på vilka som uppfattas vara de värsta matsvinnarna! Hur gör vi det kan du och jag prata me om snart.

      Reply
  • 18 september, 2017 at 14:36
    Permalink

    Tack för bra redogörelse. Ska grotta mig ytterligare i statistiken. Vi får diskutera vidare! 🙂

    Reply

Lämna ett svar till Mårten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *