Foodwastegate

Jag upphör inte att förvånas över att det dels anses behövligt att skuldbeläga någon för att vara ”de värsta matsvinnarna”, dels att det som regel är vi som konsumenter som utmålas som de värsta försyndarna.
Det stämmer inte med min bild, inte heller med fakta. Och problemet är att det är kontraproduktivt. Om vi ska lyckas halvera matsvinnet till 2030 måste vi alla hjälpas åt. Och ta i från tårna!

Den som är utan skuld kastar den första stenen

Nu senast ser det ut som att politiker försöker smita undan från sitt ansvar, sannolikt backade av intressen inom industrin, EU:s lobbyister är effektiva och starka, inte minst inom jordbruk och livsmedelsindustrin, smita ut bakvägen genom att igen skylla ifrån sig, på dig och mig. Hur kan man från maktens korridorer nu så illvilligt och mot all vett och sans (lyckas vi inte halvera matsvinnet till 2030 kan vi helt glömma klimatavtalet/Parisavtalet och en hel del annat också..) stoppa nedan förslag om att göra halveringen av Matsvinnet obligatorisk? Jag anar en konspiration eftersom EU-kommissionen redan klubbat (genom FN:s hållbarhetsmål 12.3), som drivits på av ett par små, modiga, oftast ideella organisationer, vilket jag tidigare delat och skrivit om under året. Hur kan vårens framgångar genom detta senaste ”utspel” som enligt verkar hålla på att hände i Bryssel nu stöpas om på detta sätt? Mörkret sänker sig.. Men då är det nu vi säger stopp, det är upp till oss att skriva under och dela detta inlägg. Så vad väntar du på, gört’ ba!

Detta är ett tydligt bevis på det skeva konsumentfokus som finns när vi diskuterar var matsvinnet uppstår. Därför tycker jag ni ska göra mig sällskap och skriva under den namninsamling som föreningen This is Rubbish, ett Londanbaserat initiativ driver.

Såhär skriver Martin Bowman bakom namninsamlingen om uppropet:

In March, we had a huge victory – the European Parliament voted overwhelmingly in favour of farm to fork targets to halve EU food waste by 2030!

Now the final agreement is being thrashed out in negotiations between the European Parliament, Council and Commission, and everything’s at stake.

We’ve just heard that the European Council are now trying to delay the food waste targets being set at all, and if they are set, are trying to let businesses off the hook and focus the targets on consumers. This would be disastrous. The clock is ticking as the negotiations are set to end in October. The Commission urgently needs to stand by the Parliament to ensure the Council don’t get the upper hand.

Foodwastegate

När matsvinnet används som slagträ för de som vill göra affärer på det är oftast tårdrypande hjältesagor med företagare på förstasidorna som lyfts upp. Företagarena blir hjältar när de ”räddar mat” genom att förädla den eller sälja den nära utgångsdatum. För mig skaver kontrasten till hur med ovan beskrivet, tidigare och nuvarande svenska och andra regeringar och kommissioner i informationskampanjer lagt skuldfrågan och nu igen gör samma sak. Det finns förvisso många bra och behjärtansvärda företagare, organisationer och en del kommunenr och föreningar som på olika sätt minskar matsvinnet. Men mycket pekar på matsvinnet nu håller på att bli ett sätt att tvätta sin smutsiga buk. Det är dags att ta bladet från munnen och kalla det vi bevittnar för vad det är, ett #foodwastegate . Vi måste inse att det inte är en slump att vi som konsumenter porträtteras som boven i dramat. Läs gärna vad jag skrivit om detta förut på faktasidan, Facebooksidan, Twitter och behåll alltid en sund skepsism till skillnaden på ord och handling. Ifrågasätt , skriv under, ställ krav på dina mathandlare att de donerar sitt överskott/blivande matsvinn istället för att slänga det i dolda soprum. Ifrågasätt och agera!

Dela
Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this page

5 thoughts on “Foodwastegate

  • 17 september, 2017 at 12:37
    Permalink

    Att minska matsvinnet är givetvis ett gemensamt ansvar av hela livsmedelskedjan, från åkern ända in till konsumenternas matbord. Jag håller inte riktigt med dig att industri och butikers stora matsvinn inte uppmärksammas i Sverige, om än kanske inte tillräckligt. Bland annat har Jordbruksverket genomfört flera studier där man studerat var matsvinnet uppkommer för en rad livsmedel. Den senaste siffran jag såg är att matsvinnet i primärproduktionen, svenskt jordbruk, uppskattas till hela 400 000 ton. Statistiken du hänvisar till på din blogg är från 2012. Till detta kommer förstås allt svinn i produktion och livsmedelskedjan av importerade varor. Där pågår också forskning i Sverige och internationellt. Att det arbetas för att förändringar ska ske inom EU när det gäller skrivningar kring målet 12.3 om matsvinn i Agenda 2030 är förstås mycket olyckligt.

    Reply
    • 17 september, 2017 at 14:32
      Permalink

      Glad och övertygad om att vi är i samma båt om att det behöver kraftåtgärder och att det inte är lönt att skicka skulden alltför mycket (jag hoppas att jag inte gör mig skyldig i det i inlägget ovan).
      Jag inser att jag måste förtydliga på faktasidan varför jag inte har 2016-mätningen på den. Troligen också lägga upp den men med ett antal brasklappr som jag utvecklar nedan.
      Jag har inte 2016 års mätningen på faktasidan eftersom den mätningen är den som använts för att påstå att vi minskar svinnet mellan 2012 och 2016 (Naturvårdsverket rapport 8765) vilket jag inte tror på. Det är heller inte enligt Naturvårdsverket själva men alltså främst mig jämförbara. Varför inte undrar få en oinvigde det blir lätt väl tekniskt men i korthet har de att göra med att man använt olika faktorer att räkna om och ut svinnet, blandat svinn och avfall, blandat självrapportering med vägning osv, olika antal plockanalyser, intervjuer och olika många enkäter. T ex har man olika omräkningsfaktor till rapporten för 2012, tror jag, för andel av matavfallet som kom från hushåll respektive kommunal och näringsverksamhet mm. Och inte minst så hade man varken få eller 2016 räknat med de 400 000 ton i primärproducent-ledet, som du och jag gör (från Jordbruksverket) utan istället 98 000 ton (Jordbruket 2016). Den siffran tror jag inte en sekund på, att vi skulle minskat svinnet (skörd, bifångst mm) till en fjärdedel på 3 år är helt enkelt orimligt. Om mätningarna alltså datan i sig därmed från 2014 (publicerad 2016, se ovan) inte stämmer vill inte jag dela den som påstår att vi minskar svinnet. Det lär vi få veta mer av senare i år eller hur?
      Dessutom är mätningen, trots att det är den bästa vi har dels baserad på självrapportering för butiker (som vi vet inte rapporterar allt matavfall eller matsvinn dom det, utan som övrigt avfall) dels är det ett litet antal plockanalyser och faktiska vägningar/mätningar. Medan man mätt mer hårt rapporten visar däremot tydligt mer tillförlitlig data från Avfall Sverige att matavfallet inte minskar, det ökar, från 127 kg /person och år 2012 till 134 kg/person och år 2016. Det ser vi även på Avfall Sveriges totala volymer av hushållsavfall, vilket gör att vi inom kort kommer få problem att hantera alla sopor, särskilt om vi ska fortsätta importera och elda sopor från utlandet såsom vi gör, och slår oss på bröstet för.. Sedan var mätningen för 2012 baserad på att industrin själva rapporterar korrekt eftersom man inte mätt och dessutom bara tagit in data för matsvinn inte matavfall. Där ligger en stor felkälla. De har med säkerhet (fråga vem som helst som jobbat i matbutik eller på industrin/producenter, eller fråga en containletare, dumpstrade diver..) rapporterat ett mycket lägre värde matsvinn än de egentligen har. Om man vad gäller industrin utgår ifrån att andelen/faktorn matsvinn av matavfall är samma som i övriga så borde det värdet räknas upp med en faktor att dividera 171 0000 ton med 0,3 (30% svinn) = 570 0000 ton. Tillsammans med svinnet från primärproducenter på 400 000 ton var industrin sammanräknat värre bovar än konsument redan 2012. Hade man gjort den beräkningen och satt in lika mycket insatser för att rätta till industrins (jag inkluderar allt annat än hushåll i det) hade de senaste årens kampanjer och kommunikation i media sett helt annorlunda ut. Jag menar att detta bara är ett till exempel på att vi som konsument ska fås att rädda världen genom hållbar konsumtion, minska svinnet, rädda klimatarbetet osv.
      Jag är övertygad om att industrin i mätningen som utkom 2016 fortsätter att inte rapportera sitt svinn korrekt via själrapportering.
      Pust, jag sitter lite illa till med det är vad jag kan skriva där jag är i Linköping på mässa just nu 😉 Vi hörs!

      Reply
  • 17 september, 2017 at 12:40
    Permalink

    Ge gärna exempel på när konsumenter utpekas som ”boven i dramat”. Vi slänger alldeles för mycket mat, men tycker knappast att vi i svensk debatt får bära hundhuvudet – eller?

    Reply
    • 17 september, 2017 at 14:19
      Permalink

      Jo jag tycker verkligen att stor del av debatten drivits av detta, baserat på rapporten som jag menar förenklat, hittat en huvudsakligt skyldig, och kommunicerat det i stort sett varenda gång det rapporterats så är det att hushållens svin som rapporterats. Listan är får lång för att göras men ett exempel ska du såklart få; http://www.extrakt.se/livsstil-och-konsumtion/svenska-hushall-tillhor-de-varsta-matkastarna/ Kanske har du och jag som också har kollat på industrins olika delar också det perspektivet. Men detta är intressant,vi/det borde göra en stor studie på vilka som uppfattas vara de värsta matsvinnarna! Hur gör vi det kan du och jag prata me om snart.

      Reply
  • 18 september, 2017 at 14:36
    Permalink

    Tack för bra redogörelse. Ska grotta mig ytterligare i statistiken. Vi får diskutera vidare! 🙂

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *